Igelkottsungen

Igelkottarna miskar oroväckande år efter år. De söker sig nära bosättningen och hotas av trafik och miljögift. Också de milda och snöfattiga vintrarna försvagar igelkottens möjligheter att övervintra. I Åbo finns några lugna stadsdelar där man ännu påträffar igelkottar.

Igelkottarnas ungar föds blinda, döva och nakna, taggarna får de under sina första levnadsveckor. Som en månad gamla börjar ungarna följa med modern till matplatserna och självständiga blir de vid två månaders ålder. En avvänjd igelkotteunge väger ca 250 gram. Om man påträffar en unge som väger mindre än det eller om ungen är i dåligt skick kan man hämta den till Djurhemmet. Om igelkotten är i dåligt skick kan flugorna kan lägga ägg på dens hud. Man ser flugäggen som små risgryn vanligen runt öronen och ögonen. En sådan unge behöver omedelbar vård.

För att på hösten kunna gå i ide måste igelkotten väga minst 700 gram. Man kan gärna mata igelkottarna på sin egen gård och på det sättet bevara stammen. Igelkotten är en insektätare men äter också gärna kattmat, kokad fisk och nötter smakar gott. Man skall undvika mjölkprodukter för igelkottarna är laktosintoleranta.

Om man med hjälp av utfodringen lyckas få igelkottarna till regelbundna gårdsgäster är det bra att också bygga dem ett vinterbo. Modeller på olika fungerande vinterbon finns på nätet t.ex. på sidan siilikiikarissa.fi. Man skall dock komma ihåg att det inte är tillåtet att hålla ett vilt djur som husdjur. Man får mao inte hålla den fången med staketet runt gården.

Genom att hjälpa igelkotten med mat och vinterbo hjälper vi den att överleva så att också kommande generationer har möjlighet att beundra den.

Text och bild Heidi Leyser-Kopra

Turun Eläinsuojeluyhdistys ry (Tesy) puh. 0400 213 436, C/O Turun kaupungin eläinhoitola, Vanha Tampereentie 229, 20380 Turku